Maailman teatteripäivää vietetään 27.3. – Lue Maailman teatteripäivän julistus, jonka on kirjoittanut suomalaisille teattereille Juha Jokela

Linkki Julistukseen suomi

Linkki julistukseen ruotsi

Lisätietoa Maailman teatteripäivästä TINFOn sivuilta: https://www.tinfo.fi/fi/Maailman-teatteripaiva

 

Maailman teatteripäivän julistus 27.3.2025
Suomalaisen julistuksen kirjoittaja: Juha Jokela
Näytelmäkirjailija, ohjaaja

Kokoonnumme näyttämön taa hieman ennen ennakkoesityksen alkua ja yhtäkkiä se alkaa
kuulua: yleisö on päästetty sisään ja hälisee salissa. Kyyneleet kohoavat silmiin. Melkein
vuoden tauon jälkeen koronasulku on purettu ja me kuulemme yleisön hälinän. Ääni on
odottamattoman kaunis. Se väreilee tietoa siitä, että tämä kohtaaminen on erityistä ja
tärkeää. Molemminpuolinen ikävä. Te kaipasitte meitä. Me kaipasimme teitä. Tämä odotus
satutti meitä molempia. Nyt se on ohi. Esitys alkaa pian ja me vietämme juhlan.

Mikä tämän kaipuun synnytti, tämän sisäisen huudon? Miksi tekijöiden ja yleisön yhteyden
katkaiseminen tuntui kipeältä ja väkivaltaiselta? Teatterilla on selvästikin jokin ominaislaatu,
jonka kautta se auttaa meitä pysymään koossa ja sisäisesti elävinä.

Teatteriesitys on lahja. Me paketinkäärijät emme voi kontrolloida, pitääkö katsoja lahjastaan
tai mitä hän sillä tekee. Voimme vain antaa sen ja toivoa, että yhteys syntyy. Paljauden
kautta. Vaikeaa kohti kurottamisen, ajattelun ja kauneuden kautta, yhteistyön kautta.
Esitystilan ylle levittyvänä ilmapiirinä, tiivistyvinä jännitteinä, katseina ja kosketuksina.

Sikäli tilanne on kohtaamiselle otollinen, että me olemme jo tulleet tähän tilaan.
Hengitämme samaa ilmaa. Yhteyden syntymiselle on annettu edellytykset.

Elämme aikaa, jossa tummeneva taivas uhkaa huutaa meidät apaattisiksi. Arvomme
kyseenalaistetaan. Myös taitelijoiden turvallisuus horjuu. Silti tiedämme, että vaikka jotkut
muut väistäisivät, taide ei voi väistää. Teatteri ei voi väistää.

Meillä on taiteilijan vastuu demokratiasta ja sen tulevaisuudesta, vastuu toisten lajien
elämästä, vastuu planeetasta. Meidän olemassaolomme perusta on siinä, että
kamppailemme julmuutta vastaan. Dogmeja ja muottiin pakottamista vastaan. Kurotamme
kontrollin ja ajattelua vangitsevien rajojen yli.

Taide voi ja sen pitää katsoa päin väärää ja kauheaa, mutta se voi katsoa myös ilmeisimmän
tarinan ohi, pieneen ja särkyvään, mahdollisesti yhtä tärkeään.

Tapahtui mitä tahansa, emme ole tyhjän päällä. Teatterintekijöinä tiedämme, että jokainen
nyt-hetki rakentuu ajan kerroksille, jotka ovat maaperänä meidän aikamme alla. Teatteria
eri aikakausina rakastaneiden rakkaus kantaa meitä.

Edeltäjien tavoin me juhlistamme paradokseja, leikimme kuolemanvakavina,
hassuttelemme hirveyksien äärellä, rienaamme ja rakastamme, etsimme uutta ja vaalimme
vanhaa. Ja olemme itsekin osa suurempaa tarinaa.

Lopetan katkelmaan Boris Pasternakin runosta Hamlet. Hälinästä sekin alkaa.

“Sorina vaimeni. Astuin näyttämölle.
Selkääni vasten oven kehyspuu.
Etäisen kaiun läpi koetan kuulla,
mitä vuosisadallani tapahtuu.”*

Aina emme itse kuule oikein. Silloin opimme toisiltamme. Pysytään yhdessä.

Juha Jokela

*Boris Pasternakin runon käännös: Marja-Leena Mikkola

Juha Jokela on näytelmäkirjailija, ohjaaja ja käsikirjoittaja, jonka viimeisimpiä töitä ovat Suomen
Kansallisteatterille kirjoitettu Dosentit ja kolmen teatterin yhteistuotanto Eerika Rantasen
tähänastinen elämä. Tällä hetkellä hän kirjoittaa uutta näytelmää Helsingin Kaupunginteatterille.
Jokela tuli tunnetuksi Venla-palkitun televisiosarjan Pulkkisen (1999–2002) toisena käsikirjoittajana.
Näytelmäkirjailijana hänen läpilyöntinsä oli Mobile Horror, jonka kantaesitys nähtiin Teatteri Jurkassa
vuonna 2003. Jokelan näytelmiä on käännetty lukuisille kielille, mm. englanniksi, espanjaksi,
ruotsiksi, saksaksi, tanskaksi, tšekiksi, unkariksi ja viroksi. Hänen teoksiaan on esitetty Euroopan
lisäksi esimerkiksi Färsaarilla, Meksikossa ja Yhdysvalloissa.

Jokela ohjaa kirjoittamiensa näytelmien kotimaiset kantaesitykset. Jokelan ohjaama ja yhdessä
näyttelijöiden kanssa kirjoittama Eerika Rantasen tähänastinen elämä on yksi seitsemästä Thalia-
finalistista 2025. Suomen Kansallisteatterissa vuonna 2021 kantaesitetty Dosentit sai Suomen
Tiedeakatemioiden ihmisoikeuspalkinnon. Hänen näytelmänsä Fundamentalisti voitti vuoden 2008
Pohjoismaisen näytelmäkirjailijapalkinnon ja vuonna 2013 hänelle myönnettiin opetus- ja
kulttuuriministeriön Suomi-palkinto.

Teatterin tiedotuskeskus TINFO on Kansainvälisen teatteri-instituutin (ITI) Suomen-keskus

***

Budskap för världsteaterdagen 27.3.2025
Det finländska budskapets författare: Juha Jokela
Dramatiker, regissör
Originalspråk finska, översättning: Teaterinfo Finland TINFO

Vi samlas bakom scenen strax innan förhandsföreställningen börjar och plötsligt hör vi det:
publiken har släppts in och salen surrar. Tårarna stiger upp i ögonen. Efter ett uppehåll på
nästan ett år har coronastängningarna upphört, och vi hör publikens sorl. Ljudet är oväntat
vackert. Det böljar med vetskap om att det här mötet är speciellt och viktigt. En ömsesidig
saknad. Ni saknade oss. Vi saknade er. Den här väntetiden har skadat oss båda. Nu är den över.
Föreställningen börjar strax och vi firar.

Vad orsakade denna längtan, detta inre rop? Varför kändes det både smärtsamt och våldsamt
när kontakten mellan scenkonstnärerna och publiken bröts? Det är uppenbart att teatern har en
särprägel som hjälper oss att hålla oss samman och som håller oss levande inombords.

Teaterföreställningen är en gåva. Vi som slår in paketet kan inte kontrollera huruvida åskådaren
tycker om sin gåva, eller vad hen gör med den. Vi kan enbart ge den och hoppas att en kontakt
uppstår. Genom öppenhet. Genom att sträcka oss mot det svåra, genom tanke och skönhet,
genom samarbete. I form av stämningen som sprider sig över scenrummet, i tilltagande
spänningar, i blickar och beröringar.

I och för sig är situationen gynnsam, eftersom vi är samlade i samma rum. Vi andas samma luft.
Förutsättningarna för att en kontakt skall uppstå har givits.

Vi lever i en tid där den mörknande himlen hotar att göra oss apatiska med sitt skrik. Våra
värderingar ifrågasätts. Också konstnärernas trygghet vacklar. Men ändå vet vi, att också om
andra skulle ge vika, kan konsten inte göra det. Teatern kan inte ge vika.

Vi har konstnärens ansvar för demokratin och dess framtid, ansvar för andra arters liv, ansvar för
planeten. Själva grunden för vår existens ligger i att vi kämpar mot grymhet. Mot dogmer och
påtvingade former. Vi sträcker oss bortom kontrollen och gränserna som fängslar vårt tänkande.

Konsten kan och måste se det felaktiga och fruktansvärda i ögonen, men den kan också se
bortom den mest uppenbara berättelsen, till det lilla och sköra, det som kanske är lika viktigt.

Vad än händer, står vi ingalunda på tomma intet. Som scenkonstnärer vet vi att varje nu-
ögonblick bygger på tidens lager, på jordmånen under vår egen tid. Kärleken från dem som
älskat teatern genom olika epoker bär oss.

Precis som våra föregångare hyllar vi paradoxer, spelar på dödligt allvar, leker med fasor, hädar
och älskar, söker det nya och värnar om det gamla. Och vi är själva en del av en större
berättelse.

Jag avslutar med ett utdrag ur Boris Pasternaks dikt Hamlet. Också den börjar med ett surr.

”Sorlet tystnade. Jag träder ut på scenen.
Lutad mot en dörrpost lyssnar jag
till ekon fjärranfrån som når mig
ur det som stundar i min dag.”*

Vi hör inte alltid rätt själva. Det är då vi lär oss av varandra. Låt oss hålla samman.

Juha Jokela

*Översättning av Pasternaks dikt: Ralf Parland och Leo Linderberg

Juha Jokela är dramatiker, regissör och manusförfattare, vars senaste verk är bland annat Dosentit, som
skrevs för Suomen Kansallisteatteri, och Eerika Rantasen tähänastinen elämä, en samproduktion mellan
tre teatrar. Jokela skriver för närvarande på en ny pjäs för Helsingfors stadsteater. Jokela blev känd som
den andra manusförfattaren till den Venla-belönade tv-serien Pulkkinen (1999–2002). Hans genombrott
som dramatiker kom med Mobile Horror, som hade premiär på Teatteri Jurkka år 2003. Jokelas pjäser har
översatts till många språk, bland annat engelska, spanska, svenska, tyska, danska, tjeckiska, ungerska
och estniska. Hans verk har framförts inte bara i Europa utan också på Färöarna, i Mexiko och i USA.

Jokela regisserar sina pjäsers urpremiärer. Eerika Rantasen tähänastinen elämä, som regisserades av
Jokela och skrevs tillsammans med skådespelarna är en av sju Thalia-finalister år 2025. Dosentit, som
hade premiär på Suomen Kansallisteatteri år 2021, fick Finlands Vetenskapsakademiers pris för
mänskliga rättigheter. Hans pjäs Fundamentalisten vann det Nordiska Dramatikerpriset år 2008 och år
2013 tilldelades Jokela Undervisnings- och kulturministeriets Finlandspris.

Teaterinfo Finland TINFO är det internationella teaterinstitutets (ITI) centrum i Finland.

 

 

Related Posts